Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
tid satt arresterad i Madrids fängelser, tillsammans mod de
värsta af detta tattarbyke. Slutligen reste ban öfver till
norra Afrika, ocli letade efter sina Zigenare äfven der. Var
det vät då underligt om lian, under sitt bemödande att väcka
hos dom sedlighet och religionsbegrepp, äfven lärde sig känna
alla deras hemliga upptåg och konster. Han berättar sjelf
att dit han utdelte sin på deras tungomål tryckta bok åt
alla dem af sällskapet som kunde läsa, togo de boken ocli
— hvad gjorde de? Jo, de buro den med sig på
sinaröfvar-tåg, såsom en amulett, eller talisman, till skydd emot
po-lissoldatèrnas kulor; i hvilket afseende de ansågo den lika
god som den magnetsten de annars för samma ändamål
insydde i sina kläder. JJorrow samlade en hop af Madrids
Tattare i sitt logis, hvarest de, trots Spanjorernas
misstänksamma förundran, regelmässigt hos honom infunno sig.
Under det han hörde på deras idkeliga knep och
tjufhisto-rier, sökte han alltid emellanåt bibringa dem ott godt ord,
ott språk ifrån Guds ord — ifrån lagen och Evangelium.
Omsider vågade han sig att hålla ett längre föredrag för
dem, och slutade med att föreläsa dem ott stycke ur
Evangelium, Ilorrans bön och Trons Artiklar, m. m. allt på
rom-mani. lian hade just talat sig varm, och hoppades att snart
af dem allesammans göra trogna proselyter, då ban för
ml stund afstannade, och såg sig omkring. Och hvad såg
han? Jo lian såg hos liela församlingen, i allas ansigten,
ett förvridet drag af återhållet löje, som nu brast lös i ett
gapskratt, öfver de nya ting de hade hört på sitt
Tattare-språk. Ivan man väl tänka sig någon större dementi, något
mera nedslående?
Och dock tröttnar icke den kristna kärleken att än
vidare uppsöka detta usla, af alla mest föraktade, folk, — för att
förmildra och förbättra deras samhällsställning. Den som sednast
med viirma hiiråt helgat sin verksamhet, är den norrska
Teologie Kandidaten Eilert Sundt. Hvilken först (liksom det ofta
är fallet) genom en tillfällig händelse härvid kom att fästa
sin uppmärksamhet, och som sedan ban på statens
bekostnad i detta afseende genomrest hela Norrige, besökt alla fän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
