Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
redan, genom förvittring gått förlorad, och blifvit sköflad af
tidens tand — som allt förtär; hvaremot — genom
sedermera uppkomna sprickor, och remnor, i berget — tillkommit
en mängd nya tecken och figurer, som dels till stor del
förstört de gamla, dels af den okunnige upptagas såsom sådane,
och med dem förblandas. Då jag icke varit i tillfälle att
sjelf, personligen, taga en närmare kännedom om
ifrågavarande hällristning, äger jag härvid lilott den mig meddelade
liandtockningen att hålla mig vid. Att sluta deraf, kan man
såsom säkert antaga att denna hällristning l:o är
tillkommen genom menniskohand, så mycket mer som man ganska
tydligt skönjer att af de 106 deruti inhuggne hieroglyfer
eller bokstafstecken — förekommer åtskilliga verkliga
runor2), och 2:o att deri dessutom äfven ingått, och blifvit
upptaget, mycket och mångt af livad som icke hör till
saken, och deribland t. ex. äfven fragmenter af de parallela
linier, som, i stället för ormslingor, på ömse sidor begränsat
pä sitt olika sätt. Hufvudsaken är, och blir likväl alltid, alt få våra
fornminnen så troget som möjligt aftecknade och beskrifna.
Förklaringen på dem är en skild sak, som — änskönt ofta den
intressantaste — likväl alltid, och endast, står för den enskildte observatorns
räkning.
-) Ibland Götiska runor träffar man här t. ex. runo-boksläfverna
a, t, II, fl, f, I, r, t, och dessutom bland d. s. k. (loäkta" runorne ë, f;
hvarufom man, eget nog, anträffar här ej blott Dalrunorne f, o, utan
äfven Tyska eller Markomanniska runan lit, och Vendiska (eller
Slaviska) runan tt, jemte Anglosaxiske runorne g och 1), (af hvilka den
sednare är uniform med Syrjånska bokstafven u). Slutligen bör jag äfven
kanske nämna, att häribiand finnes en runkarakter, som äfven
förekommer på några finska rim stafvar; men som annars, mig veterligen, icke
anträffas i någon af de många runalfabct jag känner, ock kviikftn i
det närmaste liknar ett samstafvadt itl. Det är annars eget nog att
härvid således förekommer nästan samma fall som vi 1859 anmärkt om
Hällristningen i Poilaskavaara, hvarvid man ömsom begagnat Götiska
och Cimbriska rimor. Hvilket bevisar att man, för att bättre blanda
korten (som det heter) fordom, stundom, på engång betjente sig af
flere olikaslags alfabeten, för att bättre göra det sålunda skrifna
obegripligt för den stora allmänheten; ty all kunskap,’och lärdom,
behandlades fordom, och vårdades, såsom uüen heliga elden" — af några invigda
(enligt hvad vi redan upplyst vid beskrifningen om ..Hällristningen i
Lampis socken) d. v. s. såsom en stor hemlighet, tillgänglig endast för
högst få (hvarföre man oek hade så många olika slags schiffer att
tillgå); nu deremot sträfvar vår tid alt utsprida och göra vetandet så
allmänt som möjligt. Men månne man <>i härvid gått. från den ena
ytterligheten till den andra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
