Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
vår bibelfinska i försvar. I anledning hvaraf jag icke heller
då var sen att, i n:o 4 och 6 af Suomi för 1848, upptaga
fram på sommaren, i behörig väg, insände exemplar deraf till Helsingfors
— ansågs saken så vigtig, att vanlig censur ej oinbetroddes att dermed
befatta sig, utan nedsattes af landets dåvarande Generalguvernör,
Grefve Zakrewsky, enkom en särskild Komité, bestående af
Erkebiskop M elartin, Prokuratorn vidKejs. Senaten,Geheimerådet Wallén,
och ryska Statsrådet Butko/J’, som i allt var Zakrewskys högra hand,
— för att granska densamma.
Enligt hvad jag hört, skall det sorgeqväde jag (sid. 213-220)
skref vid underrättelsen om Kejsar Alexander I:s död —hafva gjort
slag i saken. Zakrewsky säges derföre hafva yttrat — sedan man
upptecknat, ocli för honom öfversatt, alla de mera frisinta yttranden
man i boken påträffat (och hvilka isynnerhet lara förekomma sid. 186
—212, i en artikel om ]leligion och Upplysning, och deras inverkan på
samhället) — „nå ban är ju ännu en ung man, af hvilken man ej får
„fördraatt lian alltid så noga skall väga sina ord; man ser ju ändå
,,att han iir till sina tänkesätt lojal, hvarföre boken må blifva tillåten."
Härom tillskrifver Melartin mig, i ott bref af d. 2 Nov. 1829,
bland-unnat: slutet af Augusti fick jag Tit:i sednare bref af d. 18 Juli,
umen har uppskjutit att besvara det, tills jag skulle kunna säga huru
„det gått med Otava, hvilken jag då genast blef anmodad att i
afseende å meddelande censur genomläsa. Detta uppdrag uppfyllde jag
^till omkring medlet af September, och antecknade alla stäilen som
„kande föranleda förargelse. Nu Iir det deeideradt, att Boken får
uinföras och gå i Bokhandeln; hvithet jag med innerligaste glädje
„och djup erkänsla af Tit. oaudcliga förtjenst om vårt språk och land
får tillkännagifva."
Och var det förmodligen med anledning häraf, som sedermera
en ny skrifvelse emanerade från Prokuratorsembetet, till
vederbörande auktoriteter, deri det bette: Sedan vi nogare genomögnat boken,
hafva vi deri funnit intet anmärkningsvärdt, och må den fördenskull
utlefvercras ifrån Tullkumrarne, hvar och när den ankommer.
Således — om det redan här i landet -väckte en allmän sensation, då
Professor Schauman, för några år sedan, vågade omnämna ett
gammalt Kejserligt löfte, angående ^Lancltdagar" i finland, hvilket några
ansågo nära nog såsom ett Majestäts brott, så bör man kanske ej
förundra sig, om en bok — som strängt predikade, och åsyftade, en
omkastning af landets officiela och kuriala språk — väckte
vederbörandes uppmärksamhet. Och då denna omhvälfning i det allmänna
tänkesättet troligen kommer att göra en epok ej blott i vår historia, utan
isynnerhet inom vår litteratur, torde det i en framtid kanske roa mången
att närmare erfara tillgången, eller de skilda omständigheterna härvid.
Att man i Finland (och kanske äfven i Ryssland) härvid spetsade
öronen, var — som sagdt — ganska naturligt; mera underligt är det
deremot att många ätveu i Sverige ansågo saken så vigtig, att de
befarade det don kunde föranleda till ett fredsbrott. Jag hade
nemligen, några år förut, på Ecksteinska boktryckeriet låtit trycka en
Anmälan, å ett ark 8:vo, daterad Stockhol ni d. 1 November 1825, hvari
jag till subskription utbjöd ej mindre Otava än några andra böcker,
hvilka jag tänkte utgifva (och af hvilka en ännu icke utkommit, i brist
på förlag). Jag lät häraf afdraga 1,000 exemplar, hvaraf — genom
Domkapitlen i Abå och Borgå — hvarje pastor i finland tillsändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
