Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Norrige kallas — Qvener) äfven i Norrska Lappmarken (eller
i den egentliga s. k. Finn m a r k e n); der tinnar numera
nästan öfverallt anträffas, boende vid de inre fjordarne af
Porsanger- ock "Warangerfjorden; då norrmännen deremot
hålla sig mera till den yttre skären. Äfvensom de påträffas
vid Alten- elf, Karas-jock, Terio- eller Tana-df, Tjaxfiord.cn,
m. fl. st. Dessa finnar utgöra (enligt uppgift) den större
delen af befolkningen i följande 8 Socknar, nemligen: — 1)
Alati (Alten, eller Tal vig), — 2) Juukee (eller Sjöbotten),—
3) Raisi (eller ßeissen), — 4) Omasenvuonno (Omasesfjord),
— 5) Navuonno (Quenångersfjord), — G) Kautokeino, med
Aviovaara annex, samt — 7) Skjervöe, och — 8) Lyngen,
m. fi. st.). Således finnes det, för det närvarande, i norra
Skandinavien icke mindre än 17 finska församlingar
(oberäknadt åtskilliga kapeller) hvaraf oss veterligen, åtminstone till
namnet9) endast i 9 hålles finsk gudstjenst. Utom alla dessa
Väl heter det i en korresp. artikel frun Kristiania, införd
i n:o 224 oeh 227 af Nya Dagl. Allehanda: — ,en lärare i det
finska språket är anställd vid Universitetet (i Kristiania) och de som
underkastat sig examen i dessa språk (i Lappskan och Finskan) blifva
företrädesvis skickade dit tipp, såsom prester, domare, och fogdar." Detta
låter väl litet grant, men erfarenheten bevittnar belt. annat. Vi vilja
såsom exempel t. ex. omtala huru det går till vid gudstjensten i K a
u-tokeino, eller huru det gick till der iinnu åtminstone 1823. Vår
sagesman är f. d. riksdagsmannen, Ronden 31 örtberg, från Öfra
Torneå, som ofta i handelsaffärer varit di tres t, och föröfrigt en
gammal bepröfvad man, som man i allt kan lita på, och som sade sig
sjelf, flere gånger, hafva varit ott åsynavittne till denna slags andakt
och kristliga uppbyggelse. Tillgången härvid är sådan, att när
presten stiger upp på predikstolen, sträfvar klockaren vid samma tid
fram till koret, för att der skaffa sig rum bland den församlade
menigheten; der ban, framför skranket, vänder sig utåt den stora gången
emot församlingen. Och i samma ögonblick presten helsar henne, ifrån
predikstolen, i samma stund gör ock klockaren för henne en djup
bugning, framför koret. Nå nu börjas predikan. Presten uttalar nu
en niening på norrska, och om den är mycket lång — endast en half;
och gör dervid en paus, för att derigenom gifva kloekaren tid och
tillfälle att tolka densamma på Lappska (eller på Finskal om frågan
gäller Finnarne). Och hvilken nu således, med hög stämma, framför
den stora gången, improviserar sin öfversättning, tör den församlade
menigheten; hvilken lika litet, förstår prestens språk, som presten
folkets. Hvarefter presten foitsätter följande mening, hvarmed förfares
på samma sätt; och på det sättet mening för mening, bela predikan
igenom. Om klockaren förstår presten, eller om församlingen förstår
klockaren, derpå lär man ej vara så nogräknad; ejhellcr lär del vara
klockaren betaget, att sjelf’ göra sina reflexioner öfver lexlen (liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
