Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den kristna psalmens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagen i Augsburg 1530 som landsflyktig dvaldes
på slottet Koburg, plägade han — berättar en
samtida — dagligen, stående vid fönstret med sin
luta och blickande upp mot himmeln, sjunga denna
sång. Hastigt utbredde den sig till skilda orter
och befordrade mångenstädes reformationens seger.
Häfden betygar ock, huru den mäktiga koralen ofta
pånyttfödt protestanternas mod i mörka skiften och
farliga lägen genom att erinra dem, att om än
»vår egen kraft ej hjälpa kan», så stå vi dock i en
oöfvervinnelig Herres tjänst och strida för ett
oförgängligt rike, hvilket har Guds löfte att dödsrikets
portar skola icke varda det öfvermäktiga. Tonerna
af »Vår Gud är oss en väldig borg» ljödo i Gustaf
Adolfs här både vid Breitenfeld och Lützen, de
skänkte hugenotterna tillförsikt i deras fejder, de
följde som trösteljud många för sin tro biltoge på
deras flykt mot nya och ovissa öden, och de ha
blifvit en enhetslösen för otaliga luterska
emigranter, när dessa samlats ur förskingringen för
att på fjärran kust uppbygga en evangelisk kyrka.
Denna den världsberömda koralens inre makt
härflyter för visso ur den grund, som en svensk skald
(C. D. af Wirsén) anger, när han yttrar, att
Luther göt i denna
och annan harpodikt
allt hvad en själ kan känna
af helig tillförsikt,
ett hopp, som endast litar
på Gud och hans förbund
och ankartanden nitar
i evig ankargrund
och aldrig släpper taget
och aldrig blir bedraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
