Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den kristna psalmens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flera af de andliga diktare, som uppträdde
samtidigt med Luther eller blefvo hans närmaste
efterföljare, räknas till den protestantiska kyrkans
yppersta psalmister. Vi erinra här blott om några
få, hvilkas sånger till större eller mindre antal
blifvit äfven den svenska församlingens egendom.
Af Luthers samtida röjde Paul Speratus († 1551),
Nicolaus Decius († 1541) och Paul Eber († 1569)
nära andlig frändskap med sin store lärofader. Den
förstnämnde lämnade jämte Luther de flesta
bidragen till reformationsseklets första af trycket
utgifna psalmsamling. Den hos oss kanske mest
kända af hans sånger är den under n:r 144 i 1819
års psalmbok intagna »Gud har af sin
barmhärtighet till nåd oss arma tagit», hvilken med sitt starka
betonande af den evangeliska trons hjärtpunkt är
jämförlig med Luthers i det föregående omnämnda
förstlingspsalm. Äfven helgelsepsalmen »Till dig
jag ropar, Herre Krist, min suckan värdes höra»,
där krafvet på att den kristnes tro skall bära frukt
i kärlekens gärningar fått ett gripande uttryck,
anses ha Speratus till sin ursprunglige, författare.
Fullt jämbördig med denne är Nicolaus Decius,
hvars lofsång »Allena Gud i himmelrik», som ännu
ljuder i våra svenska tempel vid hvarje
högmässogudstjänst, af Luther fick det utomordentliga
vitsordet att icke vara tillkommen på jorden utan
nedkommen från himmeln. Från Decius förskrifver
sig ock den korta, men oändligt innehållsdigra
sången »Guds rena Lamm oskyldig», som är
protestantismens äldsta och säkerligen äfven mest
kända och använda passionspsalm. Ensamt dessa
båda sånger tillförsäkra sin författare ett odödligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
