- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1904 /
16

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutlands hedar och deras uppodling. Af Arvid Kempe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har sålunda på 85 år stranden ryckt 160 meter
tillbaka. Leran uppslammas i vattnet och äfven
sanden, då hafvet är i stark rörelse. De upplösta
beståndsdelarna föras af kustströmmen till lugnare
ställen, där de bottenfällas, leran dock blott ute
på djupt vatten eller i skyddade vikar. En del af
det material strömmen för med sig kommer ej in i
bukterna, utan aflagrar sig vid mynningen, där
vattnet börjar bli lugnare. Då bildas en »Tange»,
en smal landtunga, och innanför den en strandsjö,
såsom Nissumfjord och Ringkjöbingfjord. Där landet
sluttar jämt mot hafvet, upptornas väldiga
sandmassor s. k. »Klitter». Sanden, som hafvet vid
högvatten uppsköljer på stranden, blir nämligen
vid lågvatten torr och hopas samman af vinden.
Ända till 40 meters höjd resa sig dessa klitter,
delade genom längd- och tvärdalar i en mängd
åsar, som mot hafvet öfverallt vända sin skarpa
kant. Bevuxna här och hvar med den gråblå
marhalmen, erbjuda de en tröstlös, enformig anblick.
Och utanför rullar hafvet sina böljor mot stranden
öfver de för seglaren så farliga sandreflarna med
långa hvitskummande bränningar. Så draga
klitterna ett bredt band, här och hvar mer än milsbredt,
ända från Jutlands sydgräns längs kusten upp till
Skagen och till och med en sträcka på östra sidan.
Delvis ett skydd mot hafvet, äro de dock en fara
för landet. De »vandra» alltjämt inåt, begrafvande
allt i sina sandmassor, tills de hejdas af människans
arbete.

Huru ser nu det land ut, som innanför
klitterna utbreder sig ända till Kattegatt? Vi äro
vana i vårt land att på otaliga ställen se den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1904/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free