Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnen. Den fosterlandskärlek, som han besjunger,
är vår egen, försåvidt som svenska hjältar deltogo
i kriget och striden gällde Finland, som mer än
600 år delat ljuft och ledt med oss. Skulle väl nå-
gonsin Sveriges ungdom kunna glömma Vårt land,
Soldatgossen, Sven Dufva eller Fänrik Stål? Nej,
»Hans ord gick öfver land och sjö,
det sprängde berg, det smälte snö,
det tände tusen hjärtans glöd,
det trängde genom natt och död».
I den undangömda staden vid finska viken trif-
des Runeberg godt, plikttroget skötande sina ålig-
ganden och om somrarna ifrigt sysselsatt med jakt
och fiske på sitt kära Kroksnäs uti skärgården.
Mången trodde, att hans lyra för alltid skulle tystna
där, men så blef ingalunda förhållandet. Med säll-
spord omsorg utarbetade han nu sina dikter. »Man
kan ej ana», skrifver han, »hvilken möda det kostat
mig att skrifva dem.» Så t. ex. utkom andra häf-
tet af Fänrik Ståls sägner, innehållande liksom det
första häftet 17 sånger, nästan på dagen först tolf
år efter det första.
Under sitt friluftslif i naturen fortsatte han
ofta — däri liknande G-eijer — det tysta tankear-
betet med motivens utdaning; och liksom det hände,
att skalden glömde pennan för metspöet och bössan,
så kunde det också inträffa, att skalden kunde
komma idrottsmannen att glömma orren i skogen
och aborren i sjön.
I Borgå var Runeberg stadens mest omtyckte
invånare. Han hade en märkvärdig förmåga att
»slå eld i folk». »Hurudana flintor de än voro», sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
