Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusendens bästa skatter, religionens sanningar, för-
fädernas verk och sedernas sötma? Hvad kan väl
i ett sådant haf af rikedom den lilla differensdrop-
pen af några tusenden i guld betyda?»
Om Runeberg gäller hvad han själf sjungit om
barden:
»Sä, sjöng, så lefde han i lifvets vår,
och så i lifvets sköna sommarstunder,
tills tiden kom med vinter till hans hår
och åldern blekte kindens ros därunder.
Då gick han åter till sitt hem och tog
ännu en gång sin lyra där i handen
och grep ett djupt ackord på den — och dog
och gaf åt andens fosterbygder anden.
Nu grusas vården öfver bardens graf,
i sekler ren hans aska bott därinne;
men sången flyger öfver land och haf,
och hjärtan glöda vid den ädles minne.»
Vackrare sång ha väl aldrig studenter sjungit
vid någon graf än den, som de finska studenterna
sjöngo vid Runebergs den 12 maj 1877. Det var
Topelii afsked till sin skaldebroder:
»Fjärran tid skall hans runor stafva,
Natt skall icke hans namn begrafva,
Ok skall icke hans folk förslafva,
Seger skall ur hans aska gro.
Allmaktsord, som af höjden talar,
Ljusa vår öfver Finlands’ dalar,
Milda kärlek, som allt hugsvalar,
Lys din frid öfver grafvens bo!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
