Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må ni tro, fastän jag var ensam; men ni kan
tro, att de skuro sig nog icke så litet, de måste ge
sig af hufvudstupa genom den stängda ytterdörrens
glas och ståltrådsnät, det är redan lagadt nu ...
Men jag måste sitta här och vakta i natt och är
sjuk och arg och vid misshumör; fast det låtsar man
inte om härute ... Ni har sofvit länge. Hvad skall
det vara?
Nu kom värden upp från köksdepartementet;
hans anlete sken af belåtenhet, som vanligt. Jag
ansåg mig böra beställa något att äta, eftersom jag i
mitt sinne misskänt denne man, hvilken af det
yttre att döma var själfva välvilligheten. Vi gingo
alltså ned i matsalen.
— Ni söker någon anställning naturligtvis —
pratade värden godlynt. — Jag vill hjälpa er, jag
känner mycket folk och skall nog få tag i något
passande. Jag gör det icke för intet; det finner ni
ej någon, som gör. Men jag kan lika väl få förtjäna
den slanten som något kommissionskontor. Och så
bor ni här tills ...
Jag afbröt honom med en tacksägelse; jag kunde
icke annat, ty erbjudandet var så vänligt och
öppenhjärtigt. En hjälpsam hand bör ju icke
tillbakavisas. Jag hade ju här min frihet, ingen
tvingade ju mig att äta eller dricka, och uppehållet
kunde ju icke behöfva bli mer än ett par dagar på
sin höjd. Jag måtte ha riktig tur, alla voro ju så
vänliga; det måtte vara mitt yttre, som inger
förtroende och sympati, tänkte jag. Vänta bara, så
skall man få se!
Några dagar förgingo. Värden hade uppehållit
mig den ena dagen efter den andra med hvarjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
