- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1904 /
110

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betalningen. Som jag saknade den härför nödiga
fräckheten och svadan, brydde jag mig icke om att ens
svara den lilla puckelryggige man, som utgjorde
tryckeriets hela personal.

Förargad öfver den humbug, som öfverallt mötte
mig, reste jag genast till den antydda staden; jag
uppehöll mig där en hel vecka och min landsman
hjälpte mig, så godt han kunde, men intet arbete
stod att få. Det syntes endast återstå mig tre
möjligheter, om jag ville lefva: att ge mig af uppåt
skogarnas djupa snö och bistra köld, att gå med på
det otäcka, lifsfarliga massfisket uppåt New
Foundlandsbankarna i Atlanten eller att försöka med
grufarbete — allt lika omöjligt för mig.

Ännu en utväg fanns visserligen: att söka bli
värfvad. Men dels var detta härute icke alls att
ta på hyllan, ty mycket få värfvades, dels var
gardistens anseende sämre än hemma. Jag måste
försöka lefva öfver vintern i Newyork, där dock
någon utsikt fanns till tillfälligt arbete åtminstone.

På tåget tillbaka sammanträffade jag med en
öfverste, förmodligen också en humbug, ty jag
betraktade nu allt med det största misstroende. Han
erbjöd sig ädelmodigt att taga en så ung och
ordentlig immigrant i sitt beskydd och bereda mig
anställning till en början som väktare vid en
dårasyl, hvars president han hade äran vara. Jag
måste mot min vilja tacka, men inom mig lofvade
jag, att det skulle bli sista utvägen. Jag mottog
emellertid öfverstens kort och adress.

Det började taga hårdt på min kassa, som ju
endast hade utgifter. Jag inskränkte mig på alla
sätt, svalt t. o. m. en dag ibland, men det hjälpte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1904/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free