Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke. Jag sprang dag ut och dag in efter annonser
i svenska, tyska och amerikanska tidningar, men
aldrig passade jag och vardt antagen. Det här
måste få ett slut.
På en skandinavisk föreningsfest träffade jag så
en kväll en svensk familj, som rördes af min
nödställda belägenhet och lofvade mig att få bo hos den,
tills jag finge sysselsättning. Jag hade icke många
dollars kvar och emottog därför anbudet med
tacksamhetens tårar i ögonen.
Följande morgon erbjöd värden mig en ny plats,
som han sade sig med otrolig möda ha lyckats skaffa.
Två dollars! Jag började hata denne hale man,
som blott drog fördel af mitt elände:
— Nej — sade jag kort. — Det är slut med mina
pengar.
I ett nu vardt värden en helt annan människa;
leendet försvann, foten lyftes som till en spark och
som ett rytande ljödo orden:
— Är du pank! I väg med dig då och det på
minuten!
Harmen hotade att kväfva mig. I tanke att på
något sätt draga fördel af det för handen varande,
hade jag fördragit allt utan knot. Äfven nu måste
jag tiga och lida, ty jag riskerade ju min enda lilla
egendom, kofferten. Jag sade därför blott:
— Det är meningen. Jag skall genast låta
hämta mina saker.
En halftimme därefter hade jag hjälpt
stadsbudet bära ut och sätta upp den tunga kofferten
på en kärra, gaf honom så den nödiga adressen och
steg själf på en spårvagn uppåt staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
