Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne om en sofplats åtminstone på kredit till
framdeles. Det var ej otroligt, utan till och med ganska
sannolikt, att hon skulle brutalt vägra; härute
hårdnade väl äfven det ömmaste hjärta, och hon var
icke blödig af sig, det hade hon nogsamt visat.
Min fruktan var dess bättre ogrundad.
Visserligen mulnade hennes panna, men hon visade mig
dock icke ut på gatan.
— Har ni ingenting i kofferten, sade hon blott,
som ni kunde gå till pantlånaren med?
— Kanske min helgdagskomstym, svarade jag.
Men jag vill vänta därmed i det längsta. En
vecka kan jag väl svälta, blott jag har en sofplats
för nätterna, ty de äro så kalla. Jag skall väl få
något arbete.
Jag visste icke hvad det vill säga att vara
utan föda ett helt dygn en gång. Att låta det
svida öfver för en måltid, det hade jag nog försökt,
och efteråt hade jag tyckt, att det gick ju rätt bra.
Men jag betänkte icke, att vid nästa måltid åt jag
dubbelt så mycket för att taga skadan igen.
En högre makt vakade dock öfver mig, så att
jag icke helt och hållet gick under. Snedt emot på
gatan var en flera våningar hög pianofabrik, där
flera hundra man hade sysselsättning, bland dem
äfven svenskar. Ett par gånger hade jag bedt om
arbete äfven här, ehuru förgäfves. Nu hade
emellertid en uppstudsig italienare afskedats; jag fick
veta det, skyndade dit och — hvilken glädje! — fick
arbete.
Det var det tyngsta släpande på virke o. s. v.
— hade det varit något i yrkena, kunde jag ju icke
ha åtagit mig det — och betalningen var nätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
