- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1904 /
118

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emigrantminnen. Af N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det blef för mig ej nu möjligt att komma till
tals med värdinnan, som hade så brådtom. Jag
presenterades för eller rättare omringades af alla
dem jag icke kände och enhvar sade sitt namn,
tryckte min hand och ville bjuda på mig. Af
värdinnan fick jag dock först en smörgås, ty julmaten
var icke alldeles i ordning. När så denna blifvit
tillredd, åto alla gemensamt, eftersom
omständigheterna medgåfvo, ty servisen räckte icke till, utan
man fick låna af hvarandra och byta sig ihop.

Så lekte man gamla hemlandslekar och försökte
till och med en svängom; tjänstflickorna voro nästan
de muntraste och oförvägnaste i laget. I denna krets
af hjärtliga landsmän återvann jag snart mitt goda
lynne; för enhvar gällde det att nu kasta å sido
hvarje tanke på den rasande kampen för brödet, all
sorgbundenhet, all oro. Jag, som ju stod öfver dem
alla i kunskaper, blef på sätt och vis aftonens hjälte;
jag sjöng lustiga visor ... med ångest i hjärtat! ...
jag deklamerade och pratade bygdemålshistorier, så
att hela sällskapet kom i hänryckning.

Ofta under aftonens lopp lade jag märke till
huru en mörk, vacker flicka på en tjugu år med
oförställd beundran betraktade mig. Jag förstod
bättre att förställa mig och låtsade om intet, men
pratade dock med henne, så ofta jag kom åt.

Sent på natten reddes syskonbädd på golfvet,
sedan ett sista hurra för gamla Sverige förklingat.
Värdfolket drog sig tillbaka till sitt bäddrum och
jag afstod mitt åt min sköna — hon hette Anette
— och hennes något äldre syster. Vi öfriga lade
oss helt enkelt på golfvet, hvar det kunde bära till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1904/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free