Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm von Schwerin. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag använder alltid och gärna mina öfverflödiga
pengar af mitt traktamente till deras bästa.
Nionde dygnet om morgonen blefvo vi häftigt
attakerade.
Jag skulle nu själf för första gången gå i
elden, jag skulle föra mitt folk för första gången dit
och jag skulle med två kanoner försvara platsen
mot fiendens oändligt många både haubitser och
kanoner! Hvilken svår belägenhet! Det första var
ej svårt, jag tog genast kall min och förblef kall.
Det andra var värre. Mitt folk var för första
gången i elden, de sågo efter kulorna och sprang
bakom just i den mest afgörande stunden. Jag kunde
inte springa efter, utan gjorde själf fem mans tjänst
vid kanon. Då affären saktat sig något, gick jag,
fast nästan afdånad af trötthet, efter dem,
föreställde dem deras feghet, då de alla sprungo fram
som tända ljus hvar och en på sina ställen. Här
stupade folk som gräs. Nu gällde det. Vi
retirerade. Kosackerna gjorde tre gånger chock på mina
blottade kanoner, kastade sina pikar, men jag mötte
dem med drufhagel, och de retirerade.
På detta sätt fortsatte vi affären under en
beständig eld i fem timmar och retirerade 1½ mil,
där halt gjordes. Här kom Drufvan med hela
officerskåren, omfamnade mig, tackade mig att jag
frälst dem. Folket hurrade och önskade mig en
beständig välfärd.
Snart därefter fingo vi en batalj, den
långvarigaste och blodigaste här nånsin har varit i detta
krig. Denna stod vid Oravais och varade från sex
om morgonen till kl. elfva om aftonen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
