Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm von Schwerin. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några veckor gingo under kvalfull bidan på
nästa post; ty för hundra år sedan kom denna
sällan och oregelbundet.
Då den till slut kom, medförde den ett
dödsbud och bref från flera af finska krigets tappra
veteraner.
Så skref Aminoff den 28 september från
Kalajoki:
»Käraste vän!
I mitt förra bref gladde jag ditt ömma
fadershjärta, att din Vilhelm var utan fara — — Men,
mitt hjärta brister! — din son Vilhelm är ej mer.
Den unge hjälten är fallen — uppsände sin sista
jordiska suck till himmeln och de sista orden han
uttalte hälsningar och välsignelser till sina ömma
föräldrar — —
Han lämnade det timliga i går — — i våra
armar, anfallen af den grymmaste feber — —
Den enda tröst, jag kan ge eder, mina vänner,
är att er Vilhelm är saknad i armén såsom en ung
hjälte och fäderneslandets hopp — — I dag är han
begrafven i Kalajoki.
Jag sörjer, jag gråter bittert, liksom jag
förlorat mitt eget barn — —.»
I flera andra bref omtalas, huru den döende
drömde sig hemma i barnkammaren, där han trodde
sig spela schack med sin far, och hur han ofta
ropade: mamma, mamma, kom, kom och hjälp mig!
Ett bref från von Kothen, också han
besjungen af Runeberg, redogör för den tappre
ynglingens sista stunder:
»— — Med ett af känslor upprördt hjärta
nödgas jag tolka herrskapets sons sista ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
