Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den kristna psalmens historia. Af E. N. Söderberg. (Forts. från sid. 156 i h. 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR DEN KRISTNA PSALMENS HISTORIA. 223
sjungit, och han har gjort det på ett sätt, som
omisskännligt gifver vid handen, att han alltid känt sig
stå på helig mark. Icke förty har det af flera bland
hans granskare blifvit anmärkt, att han såsom
psalmdiktare icke hunnit in i kristendomens allra
heligaste. Häremot må det emellertid invändas dels,
såsom vi förut framhållit, att han i sina sånger
otvetydigt och klart häfdat den kristna trons
hjärtpunkt, dels att han aldrig afsåg att skapa en
sångbok för en krets utvalda, utan en vidhjärtadt
folkkyrklig andaktsbok. »En väl inrättad psalmbok»
— yttrar han — »bör, efter mitt begrepp, vara
allom allt, allas tillhörighet och allas tillflykt: den
enfaldiges som tänkarens, den känslofulles som den
meia kallblodiges, enslingens som världsmänniskans,
oskuldens som brottslingens, och detta allt genom
alla mellangrader.–––-Må man ej förgäta, att en
psalmbok är ämnad likaväl att läsas som att
sjungas; att den således bör vara inrättad ej blott för
den offentliga gudstjensten, utan äfven så mycket
för det husliga lifvets, den enskilda, bland
frestelser, bekymmer och tidens omVexlingar
framsträfvande menniskans mångfaldiga förhållanden.»
Wallins psalmdiktning förmäler den äldre
kyrkosångens församlingsmässiga hållning med ett
utprägladt individuellt kynne. Det är betecknande,
för den skald, som i »Dödens engel» skapat en af
världslitteraturens mest gripande framställningar af|
förgängelsen, att han äfven såsom psalmist med
förkärlek besjunger jordelifvets ovaraktighet. Men han
förgäter aldrig att hålla utsikten öppen till det
eviga lifvet, och han glömmer lika litet, hvem’ det
är, som »känner vägen bäst förbi den mörka ort».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
