Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den kristna psalmens historia. Af E. N. Söderberg. (Forts. från sid. 156 i h. 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den heliga sången ser skalden också ett medel att
förkorta och förljufva vandringen genom
pröfningens och obeständighetens värld:
Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst:
en liten tid på jorden
du går, en främling och en gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lof och bönesång,
så olifver himlavägen
ej slipprig eller lång!
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst:
när Davids harpa klingar,
det stormar ej i Sauls bröst.
Men för Wallin är dock psalmen icke blott en
tröstare och kvalbetvingare — den är äfven det
»kraftens ord», det »andans svärd, tveeggade och
skarpa», som har till uppgift att »ur dvalan väcka
en syndig värld». Hans andliga diktning har
nämligen alltid ten helsosam etisk sälta. Men den är
icke en märglös »lärodikt» i upplysningstidens
moraliserande stil, utan genomtränges af den bibliska
åskådning, som bygger på Jesu Kristi tro och
tilllika på insikten om att denna tro utan gärningar
är död. Ett samladt uttryck1 för sin sedliga
lifssyn och tillika ett helt program för en praktisk
kristendom har Wallin gifvit, när han sjunger:
Jag vet på hvem jag tror. Men honom rätt jag prisar,
när jag mitt hjärtas tro med verk och gärning visar,
ej ropar Herre blott, men Herrens vilja gör:
blott så i Kristi tro jag lefver och jag dör.
Den mest betydande psalmisten bland Wallins
medarbetare var Franzén. Genom sin osökta enkel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
