Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alla de, hvilkas hjärtesorg och hjälteharm
af samma stormar jagades upp till vild låga, redan
gått till den eviga hvilan, behjärtar
vidunderligheten af de mänskliga sammanstötningarna, som
drifva ädla, humana, ja, kärleksfulla män att draga
ut i midsommarkvällens Gudsfrid, ej till öppen kamp
bröst mot bröst, men till smyghål, hvarifrån rofvet
af en hop åt hungrande varelser ämnade
lifsförnödenheter med minsta farlighet kan åtkommas
jämte åtskilliga thy åtföljande människolif. Dessa
lif, hvilkas egentliga brott består blott däri, att de
taga sig friheten existera tills vidare; som, tjusta
kanske af en natur, så skön att de aldrig skådat dess
like förr, vore snarare böjda till vänlighet än till
hat mot dem, för hvilka samma natur alltsedan
födelsetimman varit så förtrolig, att de icke
kommit sig för att varsna hennes ljufhet; som, ehuru
tillspillogifna åt förbittring och fördärf på den
främmande jord, dit de kastats ut, utan eget val,
kanske ej af pliktkänsla, men likväl af sin
oeftergifliga pliktutöfning — dessa lif ega dock, äfven
de, människohjärtan, klappande af oro, bekymmer,
ömhet för deras välfärd. Men för det att slumpen
utsatt dem som ett tillbehör till några foror, hvilka
släpas fram till Saimens stränder, ha de ingen rätt
mera att lefva, att betraktas och behandlas som
människor. Fåglarne i luften och deras ungar,
gömda mellan trädens grenar, skyddas af lagen
ännu midsommartiden till sina lif; men den under
arglös sång framtågande främlingen är hemfallen
åt den rätt, hvarunder rofdjuren höra. Och det
är Dunckers skyldighet att skipa denna rättvisa.
Ingen betänklighet uppstår därvid i hans för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
