Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskliga känslor så öppna sinne. Hvad tankar
hvälfde sig i Dunckers och hans mäns själ, medan
de tillryggalade sin hemlighetsfulla, nära fyra mils
långa färd öfver djupen, hemlighetsfulla, tigande
som de själfva? Deras tankar ha blåst bort med
vinden, som påskyndade deras tåg, försjunkit med
böljan, som bar detta. Men de skulle likväl ej ha
varit finnar, om den yttre handlingen, till hvilken
de skyndade, hade vändt utåt allt deras tänkande
eller t. o. m. förflyktigat detta i rymdens tomhet.
Det vissa är ändock, att för människovänliga
grubblerier af nyss antydda beskaffenhet fanns i
kämparnes egna hjärtan intet rum. I dessa kunde ej ens få
plats en tvekan. Lågan af deras förbittring och
hämndlust lät dem i full klarhet se målet, dit de
borde sträfva; och känslan däraf, att de försvarade,
hvad jorden bar dyrbarast för dem, hindrade hvarje
tveksamhet att tränga mellan detta mål och deras
vilja att på hvilka vägar som helst bryta sig dit
en bana. Ej ens då han böjt knä vid sin hemsockens
kyrkoaltare, hade han väl någonsin tyckt sig
mera rättfärdigad inför Gud och människor än nu,
då han hukade sig ned i Paukarlaks’ vilda skog. Vi
veta ur Dunckers egna bref, att i hvart
andetag han behärskades af den känslan, att han hade
att för ryssens våld beskydda sin trogna maka och
sitt stackars oskyldiga barn, och något dylikt var
väl ock fallet hos alla hans kamrater. Återkommen
till Toivola skref han, genast efter det blodiga
arbetets fullbordan, en rapport om sin bedrift vid
Paukarlaks; den röjer, att han ej kunde föreställa
sig någonting annat än att han utöfvat en
oeftergiflig rättvisa, då han genom sin nattliga bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
