Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de tunga stegen, som förde den bortom sitt lands
dåvarande gränser. Den fick utgöra eftertruppen
i det långa tåget, försvåradt af gräslig köld och
yrväder; den fick, så godt sig göra lät, sörja för de
många efterblifna sjuka, krigsförråden och
magasinen. I december gingo ändtligen dessa de sista
finska lederna ofver gränsen. Där blef det
brigadens lott att vara förpostkedjan på gränslinien.
Under detta sorgliga återtåg skref Duncker tre bref
till sin hustru. Det första är dateradt i Uleåborg
den 28 nov.:
»Nu är jag i Uleåborg, hvarifrån de sista svenska trupperna
afmarschera i morgon. Enligt det stillestånd, som är slutet mellan
befälhafvarne för finska och ryska arméerna, blir vår station
hädanefter på norra sidan Kemi älf. Finlands öde tycks således
vara afgjordt; kanske slutar allt detta likväl bättre, än man vågar
tro. Jag har ännu ej förlorat allt hopp; vare därmed ock huru
det vill, kan jag ej tillfyllest tacka Försynen, som låtit mig
behålla lifvet samt armar och ben. Kan du, gossen och flickorna
öfverlefva dessa svåra tider, torde jag ändå våga hoppas den glada
dagen, då jag finge trycka er till mitt brinnande hjärta; sådant
må ock ske i Lappmarken, Skåne, Norge eller på hvilken punkt
som helst af jordklotet, så äro mina önskningar uppfyllda, och
jag skall med nöje glömma kriget med alla sina besvär. 10
afgörande affärer har jag under detta fälttåg bevistat, utom
skärmytslingar och förpostattacker, hvilka isynnerhet i somras nästan
dagligen inträffade; på intet ställe har jag hållet mig undan;
alltid har jag varit på det farligaste stället. Likvisst har Gud
bevarat mig, så att jag icke till denna minut haft någon rispa på
min kropp (vare sagdt i en lycklig stund).»
Den finska härens vintervistelse i trakten af
Torneå var en hemsk tid. Sjukdomar härjade, så
att trakten förvandlades till en stor kyrkogård;
en mörk förtviflan bemäktigade sig finnarnes
sinnen; de plågades af hemlängtans kval och af sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
