Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och begrafven. Bästa du, om min förmodan vore osann och jag
ännu så lycklig, att du finns bland de lefvande, så skicka en
karl från Kristina till Kemi med bref till mig. Brefvet kan gå
öppet; jag vill icke veta hvarken militäriska eller politiska
nyheter, endast om du, gossen och flickorna lefva, samt hur ni mår.
Karlen, som hämtat brefvet, vill jag med nöje betala skjuts och
traktamente för hela vägen.»
I midten af febr. år 1809 fick en afdelning af
den i Torneå förlagda truppstyrkan order att bryta
upp och tåga till Umeå, dit den efter den 45 mil
långa marschen inträffade i början af mars månad.
Ryktet om ryssarnes tillämnade marsch öfver
Kvarken, från Vasa till Umeå, hade gjort en
kustbevakning nödvändig. Savolaksjägareregementet, som
numera icke öfversteg 300 man, blef förlagdt utanför
Umeå vid Östnäs och på Holmön samt hade sina
förposter ute på hafsklipporna vid de s. k.
Gaddarne. Verkligen företog också Barclay de Tolly
med en rysk härafdelning det dristiga tåget öfver
den tillfrusna Kvarken. Krigshistorien har endast
ett exempel till på liknande djärfhet, nämligen Karl
X Gustafs tåg öfver Bälten. Den ryska hären kom
efter förfärliga lidanden — soldaterna hade måst
lägra midt på isen flere nätter under polarköld
— fram till Umeå skärgård, där de stötte på
Duncker och hans jägare. Fastän omringade af en här,
lyckades dessa bryta sig igenom, ledda och
behärskade af Duncker, som svor högt att icke ge sig,
så länge han hade en karl på benen. Men då
jägarne efter denna vilda jagt från Holmön kommit
upp på stranden, uttömde de sina vredesskålar öfver
truppen där, som ej tågat ut på isen för att rädda
sina i yttersta fara stadda kamrater. Duncker
rasade, ty han hade vid en sådan belägenhet säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
