Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fältbataljoner. Den andra af dem, Savolaks
fältbataljon, sammanfattade allt, hvad som återstod af
jägareregementet samt dessutom af lemningarna från
Karelska jägarkåren. Duncker, som i febr. af
konungen utnämnts till öfverstelöjtnant, anförde denna
bataljon.
Under dessa bistra, ja förtviflade tider, under
tåget mot söder genom Vesterbotten och vistelsen i
Umeå och dess omnejd, skref Duncker, sin vana
trogen, flere bref, af hvilka 13 kommo hans hustru
tillhanda. Från Piteå skref han den 21 febr. 1809:
»Jag har rest hit från regementet för att några dagar hvila
på mina lagrar och sköta mitt bröst, som af en i långliga tider
åsamkad förkylning börjat på att krångla litet. Det är likvisst
ej farligt och tör gå öfver, bara jag en liten tid kan lefva
ordentligt. — — Det tros här, att det möjligtvis torde tillåtas
någon af våra finska officerare att på en kort tid resa till sin
hemort, och om det är sant, kan du vara säker att innan kort
finna mig i dina armar. Gud gifve, det vore så väl; den här
eviga skilsmässan tar lifvet af mig, om den varar länge. — —
Jag är af konungen utnämnd till öfverste-löjtnant. Det kunde
vara smickrande, om jag vore på hemorten och fick dela mina
öden med dig; men kanske den tiden ock infaller; då skall
kriget med sina besvär och sorger snart vara glömdt.»
Från Umeå skref D. den 16 mars: »Tvenne öppna och ett
försegladt bref har jag haft det nöjet att inom kort tid få af dig.
Gud vare lof, att ni lefver och mår bra; sådana underrättelser
vederkvicka ändå något mina lifsandar, som af sorg och
bekymmer redan flera gånger varit på vägen att duka under. Söta, bästa
du, skrif därför så ofta som möjligt är, om icke andra så
parlamentärbref. General Tutschkoff och Alexejeff äro ännu kvar vid
ryska armén. Jag är personligen känd och högaktad af dem;
nog skaffa de fram mina bref. Om ock några bref skulle bli på
vägen, komma väl några fram: bara man skrifver beständigt,
kan man säga som gardeskarlen: nappar det ej här, så nappar
det väl där. Det har varit mitt valspråk. Jag har ock skrifvit
t. o. m. med hvar fågel, som flugit åt hemorten. Några af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
