Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamraterna torde snart komma hem; jag har icke samma hopp. Först
och främst är jag icke så sjuk, att jag täcks begära afsked, så
länge fäderneslandet behöfver min tjänst och jag finner mig i
stånd att tjäna det, och till det andra kan jag ej uppehålla mig
utan min lön, som den enda egendom jag har; och att gå i rysk
tjänst har jag satt i litanian. Men hvad är följden af allt detta?
Jo, jag måste allt längre och längre vara skild från dig; men det
kan icke heller räcka i evighet, och det är icke någon merit att
vara hederlig karl, då man icke blir frestad att bli filur.»
Af de sista 11 brefven, som skrefvos från Umeå eller från
orter i dess grannskap under våren 1809, vill jag endast citera
några få för Duncker särskildt betecknande rader »Bästa Marie
Charlotte, när skall jag se er allesammans? Jag har nästan haft
samvetskval, alltsen jag skref och afrådde dig ifrån att resa hit.
— — Nu är jag ändå villrådig och vet ej hvad jag skall rå
(= råda) dig till; när jag betraktar min längtan att få råka dig,
önskar jag väl, att du vore, där jag är, men när jag på andra
sidan ser det långa afståndet oss emellan, fruktar jag att
blottställa dig för alla de svårigheter, som torde vara oskiljaktiga
från en sådan Romresa. Det är således med mig som med
barnen, hvilka ej veta hvad de vilja, men gråta och knirra vid allt
som sker. Gud vet, hvad som är det bästa. — — Odrägligt är
det ock på det sättet. Gud må hjälpa och trösta oss i dessa
grymma tider. Flera af kamraterna ha för sjukdom och
ålderdom lagt in om afsked. Blir det beviljadt, som man tror, torde
de snart komma hem; med dem skall jag ytterligare skrifva dig
till; kanske man till dess är i tillfälle upptäcka något i vår
politiska ställning, hvilken för det närvarande är insvept i sådant
mörker, att vi lefva precist uti en säck. — — Hvart man
vänder sig synes bara mörka skuggor, och glädjen tycks fly öfverallt.
Likvisst bör man ej misströsta. Vår Herre kan icke finna nöje
att beständigt plåga människor. Glädjens sol skall väl en gång
upprinna, fast vi stackare tycka, att det dröjer för länge.»
Jag återgår nu till berättelsen om händelserna
vid Hörnefors de första dagarna i juli år 1809.
Ryssarne, som anfördes af Alexejeff och Kosatschofski,
hade fått reda på Sandels’ anfallsplaner. De beslöto
att försöka en öfverrumplmg. Sandels tyckes denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
