Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villervalla och allmän flykt. Sandels lyckades med knapp
nöd komma öfver bron till hufvudstyrkan af sina
trupper. Hans reträtt liksom den jämtländska
fältvaktens skyddades genom den svenska bataljonens
modiga framskyndande. I sista stunden räddade sig
Sandels öfver bron. På detta sätt var det dock icke,
som Sandels plägade uppträda. Allra minst tyckte
han om sitt brokiga sällskap af flyende bönder och
bruksdrängar. Vreden lyste därför i hans ögon, då
han skyndade öfver bron. Underläppen sköt mer
än vanligt fram, ett säkert tecken, att han icke
var att leka med. Just då observerade han
Duncker, som lät sina jägare i skydd af en brädstapel
nära bron beskjuta den anryckande fienden.
Sandels ropade då till Duncker: »Hvad, är
öfverstelöjtnanten rädd?» Härtill svarade denne: »Det har
jag aldrig varit.» Af Sandels hårda fråga blef
Duncker dödligt sårad i sitt hjärta; och på det manliga
svar han därpå gaf, med lugn i uttrycket, men
förtviflans harm i själen, kunde omöjligen någon
annan bekräftelse följa än den, som hjälten däråt
gaf, stupande på sin plats. Dunekers skara, som
på reträtten skulle utgöra eftertruppen, stannade
ensam kvar. En af hans officerare gjorde honom
då uppmärksam på, att det var hög tid att söka
upphinna den återtågande hufvudstyrkan. Men
Duncker svarade bistert: »Jag retirerar ej utan
order, emedan jag är rädd!» Den lidna
förolämpningen hade förmörkat hans sinne, och vreden hade
gjort honom besinningslös. Han kände ingen
förbindelse till eller med lifvet mera. Han vet ej mer
skona någon eller något. Att Dunckers tal om
uteblifna order endast var ett sätt att tala, bevisas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>