Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och stod du nu längst upp i nord,
du såg en lika härlig jord
ifrån dess fjällar höga;
och om den flacka kust du såg,
som sköljs af Bottenhafvets våg,
låg Finland för ditt öga
och tände kärlek i din håg.
Men vet du, hvad jag syftar på,
kan du den tysta tår förstå,
som i mitt öga sitter?
Och denna dag, säg, anar du,
hur den kan vara mig så ljuf
och lika fullt så bitter?
Det är den femte juli nu.
En dag gryr opp, en dag förgår;
hur mången lemnar ens ett spår,
när den från oss är tagen?
Den femte juli, ack, den drog
ej spårlöst bort, jag minns den nog
sen sjutton år den dagen,
det var den dag, då Duncker dog.
Här fanns ett folk i Suomis land,
det finns ännu; vid sorgens hand
det lärt att bära öden,
det känner intet offer svårt,
dess mod är tyst, dess lugn är hårdt,
dess trohet trotsar döden,
det är det folk, vi kalla vårt.
Du ser det i dess hvila du,
det härjas ej, det störs ej nu,
dock kan för det du flamma;
Jag såg det i dess pröfningstid,
i frost, i svält, i storm, i strid,
jag såg det då det samma;
hvad, tror du, kände jag därvid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
