Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En af fänrik Ståls hjältar. Till hundraårsminnet af sista finska kriget. Af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag såg det strida dag från dag,
jag segrar såg och nederlag,
men ingen såg jag vika;
i bygder, där ej sol gick opp,
stod kämpen än med ishöljd kropp
och nekade att vika,
fast utan hem och utan hopp.
Hvad tålamod, hvad mannamod
hvad kraft i hug, hvad eld i blod,
hvad lugn i skiften alla,
hvad bragder kräfdes ej af den,
som detta folk, som dessa män
sin hjälte skulle kalla
och dyrka efter döden än?
Men fråga, om du träffar på
en veteran från kriget då,
en af de tappras skara,
spörj, om han kände dock en man,
som priset öfver alla vann,
och trofast skall han svara:
ja, herre, Duncker hette han.
Och utan höga anors lån
kom denne man, en hyddans son,
från obemärkta trakter
och vann en storhet, knappast drömd,
blef landets stolthet, blef berömd
som starkast bland dess vakter
och blir i Finlands tid ej glömd.
Och denna äras rena glans,
hans kärlek gjorde den till hans,
hans varma hjärtas låga.
Sin fosterjord han trohet svor,
för den som för en brud, en mor,
sitt allt han ville våga, —
med denna kärlek blef han stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
