Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur Sveriges forntid: Sveriges äldsta bebyggande. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkstammen har omfattat denna tro, och den har varit
spridd så vida utöfver dess gränser, att den synes
varit en allmänt mensklig företeelse vid ett visst
skede af kulturens och religionens utveckling.
Tankegången hos de gamla folken har härvid varit
mycket enkel och naturlig. Alla hade i sin
barndom njutit huld och skydd af sina föräldrar, och
dessa hade i sin ålderdom njutit huld och skydd
af sina barn. En dylik växelverkan var det lätt
att tänka sig fortsatt i det kommande lifvet. Ingen
trodde då, att allting var slut med döden, by den
tanken har endast kunnat uppstå under en urartad
civilisation. Frågan var alltså icke, om lifvet
fortsattes efter döden, utan huru det fortsattes.
Svaret måste då blifva lika enkelt och naivt, att den
döde fortlefde i grafven. Här hade han sitt nya
hem, och här fortsatte han sitt gamla lif med dess
vanor och böjelser, jägaren jagade, fiskaren fiskade,
bonden plöjde och sådde, kvinnorna skötte sina husliga
sysslor och barnen sina lekar. Hvar och en hade i
behåll sina intressen från jordelifvet, aflidna föräldrar
fortforo att kärleksfullt vaka öfver sina lefvande
barns bästa, och all den medgång, som man rönte i
lifvet, vande man sig att tillskrifva dem. Men genom
gåfvor och gengåfvor varar vänskapen längst, och till
tack för de aflidnas huld och skydd fingo de lefvande
förse dem med hvad de behöfde. Vid grafläggningen
nedlades med den döde jägaren hans jagtredskap,
med fiskaren hans fiskdon, med krigaren hans
vapen, med kvinnan hennes husgeråd och med barnet
dess lektyg. Sedermera fingo de lefvande då och
då nedlägga offer på de dödas grafvar, vanligtvis
mat och dryck i små mängder, eftersom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
