Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur Sveriges forntid: Sveriges äldsta bebyggande. Af Emil Svensén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarenheten utvisade, att det förut nedlagda ofta fanns
orördt kvar. Fortgick denna växelverkan ostörd,
var allt godt och väl, den döde led ingen brist i
grafven, och de lefvande njöto hans hjälp i lifvet.
Men erfarenheten visade, att motgången ändå följde
menniskors stråt. Antingen måste då denna motgång
utgå från de fiendtliga stammarnas förfäder, som
ville sina barn väl och deras fränder illa, eller
ock utgick den från de egna förfäderna, som af
någon orsak kände sig åsidosatta och utkräfde
vedergällning därför. Ställningen var lik den i ett
hem, där de gamla försummas och där deras
missnöje kan leda till stridigheter och rättegångar.
Sålunda uppstod i folkets sinnen motsatsen mellan
välvilliga makter, som man var tack skyldig, och
illvilliga makter, som måste blidkas, och i båda
fallen kräfdes offer och religiösa handlingar. Den
dödes bostad i grafven fick inredas och utrustas
med mycket större omsorg än den lefvandes hydda,
då den förre ju behöfdes för mycket längre tid, och
grafven blef de aflidnas tempel, offerstället, dit de
församlades att fira de bortgångnas minne.
Ur denna tankegång hafva stenålderns
mäktiga grafvar vuxit fram och med dem det
samhälle, som byggde dem. Så stora anspråk, som
deras uppförande ställde på folkets offervillighet,
kunde endast fyllas, när detta ingick i folkets religiösa
tro. Vetenskapen om folkens forntida religion har
uppvisat, huru samhället i alla tider vuxit fram
ur religionen, och äfven här visar den, huru den
bjudande plikten att sörja för de döda binder de
lefvande kvar vid deras grafvar, påskyndar deras
fasta bosättning och förening i samhällen, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
