Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Gustaf II Adolfs minne. Den 6 november 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL GUSTAF II ADOLFS MINNE. 313
väl en konung visat större dödsförakt. »Gud
allsmäktig lefver», svarade han Axel Oxenstjerna, då
denne varnade honom att alltför mycket blottställa
sitt lif. Underbart är det i sanning att läsa om,
huru han i sista ögonblicket drogs upp och räddades
undan den förföljande fienden, när han med sin häst
kommit under Vittsjöns is, eller huru nio kulor
utan att träffa gingo mellan honom och Pär Brahe,
då han vid stormningen af Danzig från en båt ledde
.anfallet, eller huru han själf en gång i den
yttersta fara »viftade gehänget (öfver hufvudet och
gaf det med hatten i isiticket».
Det berättas, att de svenska soldaterna i slaget
vid Lutzen vid anblicken af konungens kringlöpande
blodiga häst med sådant ursinne stormat och tagit
de fientliga batterierna och tillbakakastat det
kejserliga kavalleriet, att fienderna flytt under ropet:
»vi känna konungen i Sverige; han är värst mot
slutet af dagen».
Detta yttrande eger i lika hög grad sin
tillämpning på dåtidens svenska krigarq och svenska folk.
Måtte nutidens eller framtidens svenskar lägga i
dagen samma seghet och uthållighet som Lutzens
hjältar i fosterlandets försvar, ifall så olyckligt
skulle inträffa — hvilket Gud, förbjude — att
»någon kommer våra fjäll för nära» och att »det mulnar
i gamla Svitiod»! Måtte vi då ej heller sakna den
arm, som förer Gustaf Adolfs svärd!
21—0956. Läsning för svenska folket. 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
