Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- På månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På månen.
Bland de forskningsområden, som sysselsätta observatorierna
eller sådana inrättningar, där man studerar himlakropparna och
lagarna för deras rörelser m. m., intaga studierna öfver månen ett
betydande rum. Resultaten af dessa forskningar hafva dock
endast i ringa mån kommit till den större allmänhetens kännedom,
hur stort intresset för vår trogne ledsagare helt visst är i vida
kretsar. Här kunna vi ju icke heller försöka att fördjupa oss i detta
ämne. Några små, korta drag, hemtade ur en utländsk
vetenskapsmans framställning om månen, torde dock kunna erbjuda något nöje.
Luft och vatten fattas helt och hållet på månen. Därför
kunna icke heller vind, storm, dimma, regn, rimfrost, snö, hagel
och åskväder där förekomma. Månen har således ingen väderlek
i samma bemärkelse som jorden. Endast förändringar i fråga
om värme och belysning uppträda, detta däremot i långt större
omfång än på jorden, men också med stor regelbundenhet. Någon
förvittring af bergen, någon upplösning och söndersmulning till
sand, som under regnskurars och vindars inflytande ega rum på
jorden, kunna ej förekomma på månen. Där kunna inga
upplandningsbildningar, ingen åkerjord, ingen sand komma till stånd,
under det att dessa förvittringsprodukter på jorden betäcka
sluttningarna och högslätterna.
Förvittringens uteblifvande har till följd en ytterligare,
väsentlig skillnad mellan företeelserna på månen och på jorden.
Alla jordiska berg äro starkt angripna af förvittring.
Förvittringsprodukterna föras här genom regn och vind ned i dalarna,
och under årtusendenas lopp hafva bergen på detta sätt betydligt
minskats i höjd. De äro numera blott »ruiner» af hvad de fordom
voro. På månen däremot hafva alla bildningar bibehållit sin
ursprungliga, jungfruliga form. Därför kan man ock säga, att månytan
är såsom en bok, hvari vi kunna läsa historien om dess uppkomst.
Visserligen är tolkningen allt utom lätt, då texten är skrifven på ett
främmande språk och nyckeln till dess uttydning ännu felas oss.
Såsom någonting anmärkningsvärdt bör framhållas, att
bergen på månen hafva en jämförelsevis långt mer betydande höjd
än de på jorden. Denna skillnad förklaras af den omständigheten,
att tyngdkraften på månen är sex gånger mindre än på jorden.
Därför kunna de bergbildande krafterna därstädes hopa materialet
till en mycket större höjd.
Vi försätta oss nu i tankarna till månen och taga vår
omgifning därstädes i betraktande. Säkert skall det i så hög grad
bergiga landskapet göra ett främmande intryck på oss. Om vi
komma att finna det vackert, är hvad man kallar en smaksak,
och smaken har på ett århundrade betydligt förändrat sig. På
vår drabant, månen, kan en bestigning af bergen ej erbjuda några
svårigheter. Vi bestiga dem i språngmarsch, ty tyngden häruppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:56:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1909/0318.html
