Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Bottenhafvet till norska gränsen. Af Birger Gezelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOTTENHAFVET TILL NORSKA GRÄNSEN. 35
dag låg fallet dödt, och det har så alltjämt
förblifvit, men ännu vittna ursvarfningarna i klippan, de
stora s. k. jättegrytorna, om de väldiga krafter, som
här fordom varit verksamma.
Hvad hade då händt? Jo, vattnet hade tagit en
annan väg och strömmade nu fram icke långt på
sidan om sitt förra lopp. Floden hade slagit in på
den väg, som den haft före istiden. Men när isen
sedan smälte undan, hade markens ojämnheter
delvis utplånats och elfven icke återfunnit sitt lopp,
utan tagit sin väg öfver det nu »döda» fallet. När
nu elf ven återigen förändrade sin riktning, var det
alltså sin äldsta fåra den uppsökte. Säkerligen hade
den gjort det själf, om den fått tid på sig, men nu
kom människan henne till hjälp. En tilltagsen
jämtländing, Vild-Hussen kallad, hade med
biträde af en liten bäck lyckats undanskaffa den af
inlandsisen bildade sandvall, som stängde flodens
väg. Nu leddes den in i en fördjupning — som
sedan visade sig vara den äldsta flodfåran — och där
flyter elfven nu fram. Vild-Hussén vann sitt mål,
nämligen att bli qvitt fallet, som förstörde
timret, men resultatet var ett större, än han väntat
sig. Ty elfven gräfde sig så djupt ned, att den
helt och hållet af vattnade en två mil lång sjö, som
utbredde sig of vanför fallet (till en höjd
motsvarande hvalfbågarna på den ståtliga järnvägsbro, som
nu leder öfver elfven). Fiskare, som befunno sig
ute j)å sjön, sutto hastigt och lustigt i sin båt på
torra landet och fingo vara glada öfver att de ej
följt med i strömhvirfveln. I den torrlagda
sjöbottnen arbetade floden ut en ny fåra och bildade
härvid höga nipor. Dessa äro visserligen vackra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
