- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1912 /
36

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Bottenhafvet till norska gränsen. Af Birger Gezelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

skåda men högst besvärliga att klättra uppför,
hvilket vi fingo en sur erfarenhet af på vår
vandring längs elfven, med Ragunda kyrkoby som mål.
Men innan vi voro framme, mötte oss dånet från
den ståtliga Hammarforsen, vårt yngsta fall, ty
det bildades på bottnen af den gamla Ragundasjön,
samtidigt med att »Döda fallet» torrlades.
Vackrare badplats får man leta efter, än den vi uppsökte
i edan vid fallets fot och med utsigt öfver .den
mäktiga forsen, som i sin oregelbundna stupning
gaf intryck af en alldeles obetvinglig kraft. Och
dock äro dessa dagar i en öfverskådlig framtid
kanske räknade, och det ligger där också som ett
dödt fall. Ty strax ofvanom fallet påverkas den
östra stranden starkt af förklyftning och ras. Men
därigenom bildas ej något slags strandskoning,
utan det nedrasande materialet omhändertages af
högvattnet, och på så sätt förskjutes strandlinien
allt mer åt öster. Kommer det att fortgå så, uppnår
elf ven så småningom en dal, som, jämnlöpande med
den nuvarande flodfåran och djupare än denna,
leder fram nedanom Hammarforsen, och denna blir
då torrlagd.

Den hotade stranden erbjöd äfven i annat
afseende intresse. Nordvestvindarna, som här hade fritt
spelrum, hade fört tillsammans den fina sanden i
stora vågor, riktigt stora dyner. Det gröfre
materialet blir då qvarliggande, men så småningom
påverkar solen äfven de småstenar, som äro inbäddade
i sanden, så att de vittra sönder och sprängas i
bitar med skarpa kanter såsom i öknarna samt så
småningom lemna nytt material till sand. På så
sätt matas vinden alltjämt, och stundom yr det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1912/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free