- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1912 /
118

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Något om snyltande djur och växter. Af T. O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.

han hunnit göra klart för sig, hvad som egentligen
försiggår, hafva de klättrat upp på honom och
sätta, bokstafligen taladt, tänderna i honom.
Deras bett äro så djupa, att blodet rätt snart
strömmar från de ställen på den anfallnes kropp, där
djuren bitit sig fast. I vanliga fall är icke
någon egentlig fara förbunden med de tillfogade
såren, såvida icke inflammation inträffar, något som
i det heta klimatet kan medföra ytterst svåra
följder. Mera än en af de infödda indiska soldaterna
har på detta sätt fått sätta lifvet till.

När igeln, om han får vara i fred, har fått sitt
lystmäte på blod, släpper han sitt tag och faller
tungt till marken. Den blir då liggande där den
fallit, tills den hunnit smälta sin måltid, hvilket
kan taga en tid af veckor, ja, månader. En lycka
är, att deras matsmältningsarbete tager en så
rundlig tid i anspråk, ty annars skulle de bli en
verklig landsplåga för de människor, som af en eller’
annan anledning äro nödsakade att vistas i de
trakter, där dessa djur uppehålla sig i större antal.

Af de parasitdjur, som först under sista delen
af sitt lif uppträda såsom snyltdjur, vilja vi här
omnämna endast blodkvalstern och guineamasken.
Den förra tillhör spindeldjurens ordning och
uppnår i de tropiska länderna en sådan storlek, att
den rent af kan bli farlig. Liksom förhållandet
är med myggorna, är det blott honorna som suga
blod. De hålla gärna till på buskar och andra höga
wäxter, där de sitta -och spärra ut sina med två
hakliknande klor försedda långa ben, beredda att haka
sig fast i huden eller håret på förbipasserande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:57:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1912/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free