Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Något om snyltande djur och växter. Af T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM SKYLTANDE DJUR OCH VÄXTER. 123
svåra härjningar bland fåren, tillhör samma grupp
af snyltdjur som benikemasken i så måtto, att
dess utveckling icke heller försiggår hos samma
värddjur. Genom ihärdiga forskningar har man
kunnat iakttaga, att detta djur under sitt första
utvecklingsskede har sin bostad i en
sötvattens-snäcka, och när det lemnat denna, inkapslar det
sig på gräs och andra växter på lågländta marker.
När får beta på sådana platser, komma
snyltdju-ren med betesväxterna in i deras tarmkanal,
hvarifrån de genom gallgångarna intränga i lefvern,
som därigenom rätt snart undergår vissa sjukliga
förändringar. Häraf lider det angripna djuret.
Det-förlorar aptit och krafter, kan icke smälta sin föda,
mister ullen och företer ett ytterst afmagradt
utseende. I dess bukhinna och lungor uppstå
vattenanhopningar. Efter väl förrättadt värf går
snylt-djuret tillbaka samma väg det kommit,
kommer åter in i tarmkanalen och lemnar slutligen
kroppen. ~
Endast ett ringa antal får lyckas öfvervinna
följderna af detta obehagliga snyltdjurs besök.
De flesta duka under redan i sjukdomens första
skede. ,
Äfven andra husdjur angripas stundom — dock
mera sällan — af lefverigeln, ja, man har till och
med i sällsynta fall funnit den hos människan.
Troligtvis har den då införts i kroppen med i
okokt tillstånd anrättade och förtärda
grönsaksrätter, exempelvis sallat. Den af lefverigeln på
får anstiftade skadan har ofta varit mycket stor.
I synnerhet hafva sådana länder, som drifva får-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
