Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Martin Luther som augustinereremit. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN LUTHER SOM AUGÜSTINEREREMIT. 229
Sedan Luther efter det första året blifvit
upptagen till egentlig munk, begynner hos honom
på fullaste allvar denna nästan lidelsefulla
sträfvan att med botgärningar blidka den Allsvåldige.
Ordet »Herrens anlete är öfver oss» ljöd ständigt
inom honom; all hans diktan och traktan gick ut
på att vinna försoning med Gud.
Då han vid högskolan vunnit magistergraden,
låg det närmast till hands, att Luther vid sidan
af klostergöromålen egnade sig åt lärda studier.
Han antages också vid denna tid hafva
sysselsatt sig med bibelstudium (den s. k. v u 1 g a t a,
en latinsk bibelöfversättning, var den egentliga
kyrkobibeln) samt forskning i teologiska skrifter
från medeltiden. I hebreiska och grekiska blef
han alltmera hemmastadd utan att dock blifva
någon mästare i någotdera af dessa bibelns språk.
Härutinnan hade han alltid sin öfverman i Filip
Melankton.
För Luther var den religiösa frågan den
första och förnämsta. Hvad som allra mest
besvärade hans ömtåliga sinne och vakna samvete
var icke så mycket synden i allmänhet som
fastmer det syndiga begäret, syndens rot i
hjärtat. Katolska teologer hafva med förkärlek velat
påstå, att den sinnliga driften varit den
hufvudsynd, för hvilken Luther tidigt fallit, och man
har ej dragit sig för de skamligaste
beskyllningar mot honom härutinnan.
Förhållandet är, att vi lika litet känna
Luthers innersta i detta hänseende, som vi öfver
hufvud känna våra egna samtida, kanske våra när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
