Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE NOVEMBERS MINNE. 285
sitt kraf på lifsoffer och mäktigt griper om
hjärtats innersta sträng, då gladt sätta lifvet i pant,
som. vore det intet värdt, det är svenskt.
Gustaf Adolf var mer än andra medveten om
sin kallelse; han trodde fullt och visst på sin
betydelse för kristen tro och Sveriges rike och
majestät med »Guds kyrka, som därinne hvilar», han
tviflade icke, att verket var Guds och att Gud
sändt honom till det samma. Och dock vågade
han leka med sitt lif och icke akta det för mer
än den simple soldatens. Yar det öfverdåd ?
Måhända, »förståndigt» sedt. Men svenskt var det
säkert. Kristet också, djupast sedt. Han visste
sig vara i Guds hand, och ehuru han kände sig
omistlig, visste han väl, att Gud kunde kalla
hvem han ville, äfven en annan. »Gud allsmäktig
lefver», var hans svar till de bekymrade
vännerna. Då kunde Gustaf Adolf falla.
Kungen föll. Dock gömmer Lutzen minnet af
en svensk seger: Är det något, som söndrar
folkens hjärtan, brukar det väl vara sådana
minnen. Seger för ett folk är nederlag för ett annat.
När tysken firar minnet af Sedan, då tänker
fransmannen på hämnd: hämnd för Sedan! Men med
Lutzens minne är det icke så, ty det är Gustaf
Adolfs minne. Vi fira Lutzen, vår segerdag, men
intet annat folk tänker på hämnd, hämnd för
Lutzen. Det är väl det underbaraste af vårt folks
underbara saga, nästan undanryckt tingens
vanliga sammanhang. Där Gustaf Adolf föll på fältet
vid Lutzen, står nu en minneskyrka, rest af en
svensk man. Där firas den 6 november svenske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
