Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE NOVEMBEKS MINNE. 289
En bonde kan rädda hela spelet, när kung är i fara.
Och Gideon fick icke gå till verket, förrän hans
stora skara sammansmält till tre hundra man.
Gud ställde en gång vårt folk i historiens
medelpunkt. Det var efter de yttre förhållandena
då, liksom nu, litet skickadt till så stort värf.
Tysklands mäktige kejsare log ju blott åt den
underlige fienden och talade om snömajestätet, som
skulle smälta af sig själf för söderns mäktiga sol.
Han tänkte icke på Guds hand; han såg
blott-det fattiga folket från norden.
Vi måste tänka det största om vårt folk.
Sådant är icke högmodigt, utan innerst inne kristet
och ödmjukt. Ty att riktigt tänka sitt folks mål
högt, det är att vilja offra sig själf och allt eget
för det målet. »Sveriges folk — ett Guds folk,»,
lägre få vi icke sträcka oss. Att det är Guds
vilja, veta vi, fastän vi icke veta vägen. Kanske
Gud låter vårt folk än en gång kämpa en kamp
för hem och fosterland, frihet och tro, för oss och
världen på samma gång. Det står i Hans hand.
Han leder folkens öden, äfven vårt. Men det
krafvet hvilar tungt på enhvar, qvinna som man, att
Sveriges folk, när det gäller, må vara redo att
fylla sin pligt och Guds kallelse.
19—J.20191. Läming för svenska folket 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
