Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sjette novembers minne. Af V. Södergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
tiden åter randas ? Splittringen ibland oss i tro
och gudsdyrkan har mer än något annat gjort
vårt folk svagt. Men det synes bli bättre. Det
är mera tecken till enighet bland vårt kristna
folk nu än för tjugu år sedan — kanske det /är
ny dag åter om tjugu år, så att vi kunna i
verklighetens första dagsklara ljusning skåda detta:
Sveriges folk — Guds folk. Vi må icke stirra
oss blinda på massan af synd och syndens massa.
Det har aldrig varit folkets massa, som ledt
utvecklingen ; det har fastmer varit den lilla
lefvande kärnan, som fällt det slutliga utslaget. Men
kärnan i folket måste vara lefvande och frisk och
känna sin makt och sitt ansvar.
Det ser ut, som om Gud ville svensk samling,
ty det bästa inom vårt folk synes vakna och
kärnan samlas trots alla mänskliga felgrepp och trots
all ond vilja. Hvad lider tiden? Hvad är Guds
mening ? Vill han väcka oss, att vi som nogast
må vara redo att kämpa för vår frihet och tro
och allt dyrbart vi ega; att vi må kunna bevara
lifvet. Eller går varfvet vidare — behöfver Gud
Sverige ? Har Han än en gärning, som Han vill
hafva utförd just genom vårt lilla folk, såsom
den gången i tiden ?
Du ler åt såda,na drömmar, då du tänker på
vårt lilla, sönderslitna folk. Kanhända du ler
klokt. Kanhända icke ändå. Ty det är dock
Gud, som spelar på världens stora bräde; det
beror på Hans hand, hur pjäserna gå, mindre på
deras storlek. Den minsta pjäsen kan stundom
bli den vigtigaste; det beror på, hur den är ställd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
