Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Frans Suell, den store Malmöborgaren. En kulturskildring af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlandet, anlade — märkligt nog — den första
tobaksfabriken i Sverige och var snart en af
stadens förnämsta borgare.
Emellertid kom med Carl XII:s krig nödtid i
landet. Konungen hade, som bekant, påbjudit stora
förmögenhetskontributioner i silfver och att en
hvar vid strängt straff borde mottaga hans s. k.
nödmynt.
Frans Suell, som redan lånat kronan penningar,
dem han icke återfått eller hade utsigt att återfå,
vägrade att efterfölja påbudet. Han anklagades
därför att hafva undandolt en del af sitt silfver,
fängslades och inspärrades på Malmö slott.
Förgäfves gjorde hans unga hustru en resa till
Lund, der Carl XII då befann sig, för att bedja
om nåd. Konungen ville inte ens se henne.
Malmö stad försökte då hjälpa sin adoptivson.
Det ordnades så, att han från fängelset fick under
bevakning själf resa till Lund för att söka audiens.
Under väntan på denna somnade han i
förrummet, svag som han var af sin fängelsetid.
Hufvudet dinglade åt sidan och papperet med
böneskriften gled ur hans hand.
Efter en stund kom kungen ut, såg den
inslumrade och lät gifva sig papperet. Han genomläste
det noga, antecknade ett par ord i kanten däraf
och lät lägga det tillbaka vid den sofvandes fötter.
Då denne vaknade, blef han barskt afvisad och
fick förtviflad återvända utan att hafva fått
audiens.
Vid Malmö tull möttes han af alla sina oroliga
vänner samt af slottskommendanten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
