Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två stormän, II. John Ericsson. Af Nils Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ STORMAN.
47
Fäderneslandet skulle emellertid icke länge få
behålla honom. John Ericsson började finna
"världen för trång i hembygden. Han klagade öfver att
hans militärtekniska förslag vunno så liten
uppmuntran, och då han dessutom redan nu börjat med
den stora mekaniska uppgiften att söka
åstadkomma en billigare drifkraft än ångan, beslöt han att
begifva sig öfver till England, som då blifvit
mekanikens och världsindustriens hemland. Han
erhöll ett års permission från krigstjensten, sedan
han först af konung Carl Johan belönats med
löjtnantsfullmakt. I maj månad 1826 lemnade han
sitt fädernesland — som han sedan ej vidare skulle
återse — med 1,000 riksdaler i reskassa, med
hufvudet fullt af planer och med ett lefnadsmod, som
icke kunde brytas af hinder eller motgångar.
I England fann John Ericsson strax en välvillig
och stödjande vän i grefve Adolf Eugen von
Rosen, sedermera öfverste i flottans mekaniska kår.
Denne vistades då i England för studier. Snart nog
kom E. därjämte i förbindelse med John
Braith-wait, en kunnig och duglig maskinfabrikant i
London, som upptog honom i sin firma —
Braith-wait & Ericsson — och gaf honom det ekonomiska
stod han behöfde för förverkligande af sina
mekaniska planer. Då permissionstiden gick till ända,
anhöll han om dess förlängning och kort därefter
om afsked ur krigstjensten, hvarvid han af Carl
Johan utnämndes till kapten i armén. Sin
kaptensfullmakt värderade John Ericsson sedan högt
under hela sitt lif.
Under de tre år, som sedan förflöto, utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
