Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - På ströftåg i en gammal hansestad. Af Beth Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ STRÖFTÅG I EN GAMMYL HANSESTAD. 231
framtiden. Tegnér har varnat för denna fara i
de välkända, klangfulla orden:
Yfs ej af fädrens ära; en hvar har dock blott sin.
Kan du ej spänna bågen, är han ej din.
Men ett folks minnen kunna också vara en kalla
till styrka. Och man måste skatta llibeckarne
lyckliga, som i sin stad ega ett så storartadt
minnesmärke öfver sina hänsofna förfäders kultur
och ande. Sällan så väl som där känner man
en aning om att hvarje andlig gärning icke är
förgången i och med att den är utförd, utan att den
eger något af evighet i ,sig, så att den icke kan
dö. Det är helt enkelt lagen om kraftens
oförstörbarhet, öfverflyttad från det fysiska till det
själsliga området. Ty (så känner man det, när man
vandrar i det gamla Lubeck. Det är ej blott sten på
sten, som är bevarad från fordom tid; det är
något af de gamla hanseaternas stolta och
mäktiga ande, som lefver än. Och det nutida Lubeck
bör känna med sig i sin sträfvan till vidare
utveckling, att den har välsignelsen af denna de
gamla förfädernas anda med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
