Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Huru Sveriges statsbanor tillkommit. Af A. Rfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU SVERIGES STATSBANOR TILLKOMMIT. 255
III.
Intet ondt, som ej har något godt med sig — den
satsen fick äfven i afseende på Sveriges
järnvägsbyggande sin bekräftelse. Att man hä,r dröjde
längre med saken ,ä,n i andra vesteuropeiska
länder, hade åtminstone den fördelen, att man kunde
lära af och undvika deras misstag. Ett sådant var,
att man öfverlåtit järnv,ägsbyggandet åt enskilda
bolag utan någon allmän, på förhand uppgjord
plan, hvilket blifvit till skada både för statens
militära intresse och allmänhetens trygghet och
trafikbehof. Eör att förebygga dylika misstag
i Sverige hade regeringen, ledd af sådana män som
finansministern Palmstierna och statsrådet
Gripenstedt, nu funnit tiden inne att själf taga saken
om hand. Sedan den låtit utarbeta förslag till
ett system af hufvudbanor för riket, föreslog den
riksdagen 1853—1854, att alla sådana stamlinjer
skulle anläggas af staten. I brist på direkta
tillgångar borde byggnadsmedel anskaffas genom
upplåning; medel till ränta och amortering
kunde erhållas genom den föreslagna höjningen af
brännvinsskatten.
Regeringen, som så länge hållit sig overksam i
järnviägsfrågan, hade alltså nu kommit ända
därhän i nitälskan för saken, att den ej föreslog
järnvägsanläggningar i hopp om omedelbar vinst på
byggnadskapitalet, utan af hänsyn till den
medelbara vinningen för landets allmänna välmåga
och näringslif genom beqväma och billiga
frakter. Ty — såsom det sedan betonades under
debatterna på riddarhuset — då staten i första rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
