Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Huru Sveriges statsbanor tillkommit. Af A. Rfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
riksdag (1873) att besluta norra stambanans
fortsättning från Storvik vidare norrut till den
redan färdiga enskilda banan
Sundsvall—Torpshammar i Medelpad och därifrån genom Jämtland till
riksgränsen, där den af en norsk statsbana skulle
fortsättas ut till Trondhjem. Förslaget blef
antaget utan nämnvärdt motstånd, ehuru
sträckningens enskildheter med tillhörande anslag i det
följande fastställdes del för del, tills hela denna bana
var färdig år 1882.
Genom den nya norrländska tvär banan från
Sundsvall förbi Östersund och fram till
riksgränsen vid Storlien delades Sveriges längdaxel
ungefär midt itu. Ännu återstod alltså mycket att
göra, innan järnvägsnätet kunde sägas omsluta
rikets alla delar.
För den skull hade också riksdagen år 1881
antagit ett kungligt förslag om den norrländska
längdbanans fortsättning norr ut till Sollefteå
vid Ångermanelfven med utgångspunkt från
Bräcke på den nya tvärbanan genom Jämtland, och
denna nya bandel upp till Ångermanelfven öppnades
redan 1886.
Skulle man nu stanna vid denna flod eller låta
det gå vidare genom de ännu glesare bygderna
i öfre Norrland? Ett var visst och säkert — de
stora kostnaderna och den växande
skuldsättningen för staten; men ingen kunde med säkerhet
säga, om detta skulle uppvägas af de förespeglade
förmånerna för landet i allmänhet och för de båda
nordligaste landskapen i synnerhet. Att de
rika malmfälten behöfde utfartsv,ägar till hafvet,
var visserligen oförnekligt, men därtill behöfdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
