Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Till stenkolens historia. Af T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL STENKOLENS HISTORIA.
281
kar man skilja dessa kol i tre slag: täta, feta och
magra. De-förstnämnda användas företrädesvis till
eldning i masugnar m. m., de feta för uppvärmning
af rum och de sistnämnda vid
högtrycksångmaskiner.
Ett egendomligt slag af stenkol utgöra de s. k.
bogheadkolen, som förekomma bland kolhaltig
sandsten i stenkolsformationen vid Bothgate i
Skottland, vid Pook i England samt på åtskilliga
andra ställen i Europa och Amerika. Dessa kol
äro egentligen intet annat än en bituminös (kol- och
kolvätehaltig) lerskiffer, hvarför de äfven äro
synnerligen askrika, så att man fordom ansåg dem
vara en stenkolssort med hög askhalt. Till färgen
äro de bruna till brunsvarta, i öfre skikten till
och med brungula. Bogheadkolen äro hårda och
sega samt därför’ svåra att bryta och visa
skarpkantiga brottytor. De tända lätt och brinna med
lysande, rykande låga samt sönderdelas mycket
lätt och äro därför särdeles användbara för
framställande af lysgas. Den af dem utvecklade
gasen är mycket ren och brinner med klar, starkt
lysande låga.
Ehuru det kunde vara frestande att här inlåta
sig på en öfversigt af de olika slagen af kol,
sådana de förekomma i handeln, måste vi dock
afstå härifrån, då en sådan öfversigt dels, strängt
taget, icke hör till det föresatta ämnet, dels kanske
icke skulle vara af särskildt intresse för läsare af
denna tidskrift.
Då många .stenkolsslag hafva den egenskapen
att vid upphettning sammanbaka sig eller rent af
smälta, lämpa de sig ej i den form, hvari de bry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
