Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mors stuga. Av Ebba Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan hon var färdig att gå, kom Sven in. Sedan
han hälsat på Anna, gick han fram till byrån och
tog med tillhjälp av en pall en fyrkantig pappask
med ett hål i locket.
»Hur många slantar har Sven i den?» frågade den
blinda flickan.
»Tre stycken», svarade den lilla gossen belåten,
»och två äro tvåöringar,» tillade han, »och om lördag
får jag minst dubbelt så mycket!» Och så stoppade
han de tre slantarna, den ena efter den andra, med
synbar tillfredsställelse i sin sparbössa.
»Jaså, Sven har sparbössa», sade den vänliga Anna.
»Skall det bli till karameller, eller vad?»
»Nej, då!» blev gossens bestämda svar — »det skall
bli till mors stuga».
Anna såg frågande på Karin, som icke kunde låta
bli att småle.
»Han är så barslig», sade hon liksom ursäktande.
»Han tror, att han skall kunna samla sina
grindslantar, så att han med tiden kan bygga en likadan
stuga åt mig, som Johan byggt åt Anna».
Nu måste både Anna och Ester också småle.
Något sådant var nog alldeles omöjligt, men tanken
var ju god, om än barnslig, och lille Sven
förtjänade beröm för den. Och när så Ester berättade,
att den lille gossen aldrig lät fresta sig att köpa så
mycket som en enda polkagris hos handlanden
på andra sidan om kyrkan, tyckte Anna, att han
förtjänade en uppmuntran och skänkte Sven en hel
tioöring. Den fick genast krypa ned till de andra
slantarna i asken.
»Där finns en likadan av silver förut», berättade
han glad. »Den fick jag av prostinnan, och fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
