Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tankar inför Gustaf-Adolfsminnet. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
En annan värld står upp. Välan, välan, I fader!
Vem är den mänskoätt, som på er aska träder?
O blygd! Är detta er, är detta göters stam,
fåfänglig — glitterströdd — småsinnad — avundsam,
med sina små begär, med sina halva dygder
och Söderns yppighet i fattigdomens bygder?
Vern vågar säga, att ingen sanning gömmes i den-
na ’malning och att vi svenskar år 1919 ej drabbas
av den dorn, Tegnér nedskrev 1811?
De finnas, som vågat kalla Gustav Adolf ett pro-
testantiskt helgon. Ja, med rätt. Icke iså, sam om
han redan från unga dagar var strålande ren som
en Wagnersk Lohengrin. Han hade, som vi alla
veta, myoket att. kämpa mot: hett vasablod både i
lynne och i sinnets lust. Han gick ej fri från sed-
ligt fall och överilningar. Men han var man att stå
upp och börja en kamp mot sig själv för livets krona,
en kamp som han aldrig nedlade.
Han var en bibelns man, en gudsordets värme vän,
som stärkte sin själ genom att dagligen inandas evig-
hetens luft.
Han var en den brinnande bönens man, som kun-
de storma himlen och rycka den ned till sig.
Han var kallets man, som urskilde och följde sin
kallelse, trogen densamma in i döden.
Han var aldrig så ödmjuk, som då han stod som
den ärekrönte segraren och Europas skiljedomare.
En härlig uppenbarelse för alla tider, icke mindre
stor som människa än som krigare, konung och stats-
man!
Är han ej värd att stå som vårt stora föredöme
framförallt därigenom, att han ägde en religiöis livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
