Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V> LÄSNING rÖR SVENSKA FOLKET.
Arvid August Afzelius och de
svenska folkvisorna.
Av
Vilhelmina Samuelsson.
(Forts.)
I farfaderns hem var nu Afzelius i omkring fem år
och hade där goda och glada dagar. Under sommaren
fick han som fåraherde följa byns övriga vallgossar
ut bland ängar och lundar; och om vinterkvällarna
satt han vid farfars sida vid den stora brasan i den
höga ryggås stugan, som med sitt högsäte och sina
väggfasta bänkar liknade en gammal vikingasal. Allt
husets folk var då samlat kring elden, och medan
kvinnorna spunno, hade männen någon slöjd för sig,
och än den ena än den andra berättade sagor från
flydda tider om tomtar och troll, om konungar och
hjältar, eller ock sjöngs det visor om riddare och stolts
jungfrur, om kärlek och längtan eller om hämnd och
sorg. I synnerhet var drängen Mårten skicklig
berättare och trodde själv fast på isina underbara
historier". Aftonen slutades alltid med en andaktsstund.
Sist av alla gick husmodern till sängs, sedan hon stängt
dörrarna och »fäst elden», d, v. s. gömt några glöd
under askan för att därmed tända morgondagens
brasa. (Tändstickor voro då ännu icke uppfunna).
Redan halvt i sömn hörde Arvid. August henne, medan
hön klädde av sig, sakta och andaktsfullt "på en
innerlig gammal vismelodi sjunga psalmversen: »Min’
kläder klädas av — min synd, o Gud, begrav — i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
