Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. A. AFZELIUS OCH DE SVEXSKA FOLKVISORNA. lo
Kristi siclosår. — Så skall min (skröplighet — bli
vänd i härlighet — när jag av jord uppstår.» Aldrig
glömde gossen den psalmen.
Men hur liten han än var under vistelsen i
farfaderns hem, hade han dock minnen av sagor och visor
redan därförut. Det allra första av dessa var
anknutet till en hans sjukdom i föräldrahemmet. Ett par
små fattiga flickor, som av hans mor blivit undfägnade
med sirapssmörgåsar, sjöngo då för honom en folkvisa,
vars sista vers lydde:
Men vem kan hämta rosor
uppå det kala berg,
och^vem kan finna kärlek,
därningen kärlek är?
Han var då ej ännu fyllda fem.år, men såväl dessa
ord som melodien fästes för alltid i hans minne. Och
så blev han, som det redan sagts om honom, »ett
fosterbarn av -Saga och Skalder», av sånger och
»sägner.
Efter några år blev fadern komminister i Falköping
och samlade åter hustru och barn omkring sig.
Sönerna sändes .snart därpå till Skara skola, men det var
smått om mynt, och ett förslag uppkom att sätta
Arvid August i guldsmedslära. Vänner till familjen,
främst domprosten Knös i Skara, vars fru tog sig an
gossen med stor kärlek, beredde honom dock tillfälle
att fortsätta studierna, varvid han likväl tidigt måste
bidraga till sitt uppehälle genom att läsa med andra
gossar. Endast fjorton år gammal fick han en elev
att handleda och undervisa under terminerna, men
säger själv om detta: »Det var en lycka, ätt min
äldre bror tog vård om både mig och eleven.» 1803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
