Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Arvid August Afzelius och de svenska folkvisorna. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
Så den sorgsne. — Men vid himlaranden
Èreja huldt genom natten ler.
Evigt på den guldbeströdda sanden
sina tårar hon glänsa ser.
Och sin vän på havet hälsar hon så mild,
vågen speglar darrande den huldas bild.
Näcken höres på böljan blå
nu gladeligt sin gyllne harpa slå.
Nattens tärnor, klara stjärnor alla,
gå till dans i den stilla kväll,
när de skära silvertoner skalla
över stranden från häll till häll.
Me q när dagens drott i östern blodig står,
bleknande och rädd den blida stjärnan går;
sorgligt avsked hon blickar ner,
och gyllne harpan klingar icke mer.
Skalden låter här den nordiska kärleksgudinnan
Freja uppträda i form av aftonstjärnan, som vi
vanligen kalla med kärleksgudinnans klassiska namn
Venus. De många upprepningarna, gyllne harpan,
gyllne borgen, gyllne hår o. s. v., äro en efterbildning
av stilen i gamla folkvisor. På granna och djärva
bilder i övrigt är ju dikten också rik, varför den
skaldeskola, :som plägade kallas fosforisterna, gärna hade
velat räkna Afzelius i sina led. Men han var och
förblev »göt».
Efter .den förtjusning, varmed Näcken mottogs,
ändrade också Geijer mening och gick in på att hjälpa
till med utgivandet av de av Afzelius samlade
folkvisorna, vartill han förut nekat. Afzelius, som hade
mycket lätt för att uppfatta melodier, höll dem i
minnet genom att flitigt sjunga orden och även genom
att spela melodierna på en liten piccoläflöjt. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
